mypreciousone.blogg.se

En blogg om att ha tillit till sig själv i rollen som mamma idag. Att kunna lita på sin egen magkänsla när det gäller barnuppfostran. Att strunta i rekommendationer från s.k. experter och istället ta egna beslut, som passar min familj bättre.

Snart 6 veckor...don't worry be happy.

Kategori: Tänkvärt

Har levt i den här bebisbubblan i snart 6 veckor nu. De gånger man lämnar den så känns allt väldans underligt. Fortsätter världen att snurra på utan oss? Helt ofattbart! Men tack gode gud för det, för hemskt vore det väl annars. Äntligen börjar liten fis att hajja det här med natt och dag. Då han är vaken längre stunder på dagen och bara lite snabbt för att äta på natten. Den som sen har svårt att somna om, det är mamma själv. Men jag har kommit på ett bra användningsområde för den tiden också. Det gäller att vara effektiv, om än på natten. Denna tid passar alldeles perfekt till att ligga och fundera över allt och ingenting. Med mina "män" snarkandes på var sida om mig. Lite tid för mig själv helt enkelt. Och varför ligga och stressa upp mig för att jag ligger vaken? Det finns ju så många andra timmar på dagen man kan använda till att sova på. Jag har också upptäckt vad den här bebistiden gjort för min kropp och själ. Känner mig totalt avslappnad. Det finns liksom inget längre att stressa över. Vi tar dagen som den kommer och det vi hinner det hinner vi. Resten tar vi hand om någon annan dag. Det är lika bra att släppa kontrollbehovet om perfektion, för det är inte längre jag som håller i spakarna.

Att bli mamma...

Kategori: Tänkvärt

Att bli mamma innebär att behöva äta kall mat sist av alla. Att ständigt behöva dricka kallt kaffe. Att ligga vaken på nätterna. Att ibland gråta av ren utmattning. Att bli nerspydd och att inte längre ha tid för dig själv. Men att med glädje göra dessa uppoffringar för den lilla människan du älskar över allt annat.

4 veckor

Kategori: Allmänt

Idag är det 4 veckor sedan Arvid föddes. Han växer så det knakar. Tack och lov efter allt krångel med maten. Under förlossningen så fick han skiljeväggen mellan näsborrarna tilltryckt. Så han hade problem med att amma redan från start. P.g.a detta fick vi ligga på sjukhus ett par dagar, för att få ordning på allt. Efter många om och men så började han gå upp i vikt och vi fick åka hem. Men han gick fortfarande inte upp tillräckligt, så då bestämde jag att det var dags att börja flaskmata med ersättning och stödamma istället. Det viktigaste var att mitt hjärta fick i sig tillräckligt med mat.
 
Nu 4 veckor senare håller vi fortfarande på att försöka lära känna varandra. Mamma, pappa och liten. Vi försöker också sova lite emellanåt. Arvid har ett enormt närhetsbehov och vill helst sova i famnen och bli buren hela tiden. Fram tills igår har jag försökt att lägga ner honom såfort han somnat, varpå han vaknat ganska snart igen. Han skriker som en tok om inte maten serveras exakt samma sekund han vaknar och han skriker ibland i sömnen.
 
Hur som helst har jag letat som en tok på internet efter tips på sömnträning och hur han ska lära sig att kunna ligga ensam den tid han är vaken. Så stötte jag på något som kallas "Nära föräldraskap":
 
Barn som skriker är överlevare, inte problembarn. Eftersom att de ser till att kommunicera och uttrycker att det är något de vill ha. Barn som vill ha närhet och bli burna ska med fördel göras det, eftersom att det skapar trygga och självständiga individer så småningom. Försök inte göra spädbarn självständiga genom att lägga dem ensamma i en spjälsäng, utan låt barnet sova nära dig. Strunta i sömnträning och scheman för tidigt i barnets liv. Lev i nuet och ställ inte för höga krav på dig själv som förälder. Mår föräldrarna dåligt så gör barnet också det.
(www.naraforaldrar.se)
 
Detta gav mig en tankteställare. Plötsligt är jag glad för att han skriker ibland och vill ha massor med närhet. Varför försöker jag styra honom istället för att bara vara i nuet. Han är ju ändå det viktigaste just nu. Så nu har jag köpt ett bärsele och en "sleepyhead" så att han kan sova ordentligt brevid mig. Han har sovit som en stock inatt, bara vaknat och ätit 2 ggr. På dagen kan jag nu också få lite saker gjorda, då jag har han i bärselet. Fast bara korta stunder än sålänge eftersom att han är så liten. Men jag kan iallafall laga mat och städa lite om dagarna nu.
 
Jag trodde ju någonstans att jag skulle kunna dra födel av min utbildning när det kom till egna barn. Är förskollärare/lärare och jobbar som btr. förskolechef. Men inte då. Det går inte att jämföra spädbarn med lite större barn. Barn ska göras självständiga när de är mogna för det.