mypreciousone.blogg.se

Idag är det 4 veckor sedan Arvid föddes. Han växer så det knakar. Tack och lov efter allt krångel med maten. Under förlossningen så fick han skiljeväggen mellan näsborrarna tilltryckt. Så han hade problem med att amma redan från start. P.g.a detta fick vi ligga på sjukhus ett par dagar, för att få ordning på allt. Efter många om och men så började han gå upp i vikt och vi fick åka hem. Men han gick fortfarande inte upp tillräckligt, så då bestämde jag att det var dags att börja flaskmata med ersättning och stödamma istället. Det viktigaste var att mitt hjärta fick i sig tillräckligt med mat.

 

Nu 4 veckor senare håller vi fortfarande på att försöka lära känna varandra. Mamma, pappa och liten. Vi försöker också sova lite emellanåt. Arvid har ett enormt närhetsbehov och vill helst sova i famnen och bli buren hela tiden. Fram tills igår har jag försökt att lägga ner honom såfort han somnat, varpå han vaknat ganska snart igen. Han skriker som en tok om inte maten serveras exakt samma sekund han vaknar och han skriker ibland i sömnen.

 

Hur som helst har jag letat som en tok på internet efter tips på sömnträning och hur han ska lära sig att kunna ligga ensam den tid han är vaken. Så stötte jag på något som kallas "Nära föräldraskap":

 

Barn som skriker är överlevare, inte problembarn. Eftersom att de ser till att kommunicera och uttrycker att det är något de vill ha. Barn som vill ha närhet och bli burna ska med fördel göras det, eftersom att det skapar trygga och självständiga individer så småningom. Försök inte göra spädbarn självständiga genom att lägga dem ensamma i en spjälsäng, utan låt barnet sova nära dig. Strunta i sömnträning och scheman för tidigt i barnets liv. Lev i nuet och ställ inte för höga krav på dig själv som förälder. Mår föräldrarna dåligt så gör barnet också det.

(www.naraforaldrar.se)

 

Detta gav mig en tankteställare. Plötsligt är jag glad för att han skriker ibland och vill ha massor med närhet. Varför försöker jag styra honom istället för att bara vara i nuet. Han är ju ändå det viktigaste just nu. Så nu har jag köpt ett bärsele och en "sleepyhead" så att han kan sova ordentligt brevid mig. Han har sovit som en stock inatt, bara vaknat och ätit 2 ggr. På dagen kan jag nu också få lite saker gjorda, då jag har han i bärselet. Fast bara korta stunder än sålänge eftersom att han är så liten. Men jag kan iallafall laga mat och städa lite om dagarna nu.

 

Jag trodde ju någonstans att jag skulle kunna dra födel av min utbildning när det kom till egna barn. Är förskollärare/lärare och jobbar som btr. förskolechef. Men inte då. Det går inte att jämföra spädbarn med lite större barn. Barn ska göras självständiga när de är mogna för det.